AI måste finnas
på varje redaktion.

Detta är en argumenterande text. Omvärldspåståenden stöds av öppna myndighets- och organisationskällor. Slutsatserna och rekommendationerna är mina.

Det började med en frustration

När jag arbetade med krisberedskap såg jag samma problem gång på gång. Viktig information tog för lång tid att få fram. Den var utspridd, svårtillgänglig och fanns inte alltid på de språk som människor behövde. Samtidigt ökade mängden information snabbare än någon enskild människa kunde överblicka.

Det var där den första versionen av motorn bakom Live² började växa fram. Inte ur en önskan att automatisera bort journalistik, utan ur insikten att tekniken måste hjälpa människor att hitta, förstå och förmedla det viktiga snabbare.

Den insikten är mer angelägen i dag. Informationsmiljön är inte bara större och snabbare. Den är också en arena för medveten påverkan.

Vi får inte planera för en svag motståndare

Säkerhetspolisen beskriver i sin lägesbild 2025–2026 en omfattande säkerhetshotande verksamhet mot Sverige. Ryssland, Kina och Iran pekas ut som de största statliga hoten, och verksamheten omfattar bland annat dolda och förnekbara påverkansaktiviteter och cyberangrepp.¹

Myndigheten för psykologiskt försvar beskriver hur främmande makt kan använda AI för att skapa falska nyhetssidor, massproducera innehåll, förstärka konflikter och sprida vilseledande krisinformation. Myndigheten varnar också för en andra effekt: när syntetiskt material blir vanligt kan även äkta material börja avfärdas som falskt.²

EU:s utrikestjänst rapporterar att 27 procent av de analyserade incidenterna med utländsk informationsmanipulation under 2025 innehöll AI-relaterade metoder. Antalet identifierade fall ökade från 41 till 147. Ryska och kinesiska aktörer använde AI för att öka innehållsproduktionen, översätta och anpassa budskap samt skala upp påverkan med mindre resurser.³

Det är dokumenterade observationer. Min strategiska slutsats går ett steg längre: svenska medieägare måste utgå från att våra motståndare har minst lika god tillgång till AI, datorkraft och automatiserade arbetsflöden som vi själva. Kanske bättre. Beredskap får aldrig bygga på förhoppningen att motståndaren är långsam, okunnig eller dåligt organiserad.

Om motståndaren kan producera, översätta och distribuera vilseledande innehåll på minuter kan redaktionen inte försvara sanningen med ett arbetsflöde dimensionerat för gårdagen.

Angriparen behöver volym. Redaktionen behöver trovärdighet.

Här finns en grundläggande asymmetri. Den som vill förvirra behöver inte vinna varje argument. Det kan räcka att fylla informationsmiljön med motsägande uppgifter, falska avsändare, manipulerade bilder och tillräckligt många versioner av samma händelse för att skapa tvekan.

En redaktion arbetar under helt andra villkor. Den ska hitta ursprungskällan, förstå sammanhanget, kontrollera uppgifterna, väga motstående intressen och stå för publiceringen. Det tar tid – och det måste få ta tid där omdömet kräver det.

AI ska därför inte användas för att sänka kraven. Den ska användas för att frigöra den mänskliga kapacitet som krävs för att upprätthålla dem.

Vad en AI-förstärkt redaktion faktiskt behöver kunna

Alla redaktioner behöver inte samma system. Men varje redaktion behöver en genomtänkt AI-förmåga som minst kan stödja fem uppgifter:

1. Bevaka bredare och uthålligare.Myndigheter, organisationer, företag, forskningsmiljöer och andra relevanta källor måste kunna följas även när bemanningen är låg eller nyhetsläget accelererar.
2. Sortera bort brus och dubletter.Liknande uppgifter behöver jämföras, händelser grupperas och det redaktionellt relevanta lyftas fram utan att originalkällan tappas bort.
3. Upptäcka mönster och avvikelser.Återkommande narrativ, plötsliga volymförändringar, falska avsändare och samma budskap i flera språk eller kanaler måste kunna identifieras snabbare.
4. Förbereda ett granskningsbart underlag.AI kan strukturera material, föreslå frågor och skriva ett första utkast. Källor, osäkerheter och ursprung måste följa med.
5. Växla upp i kris.När informationstrycket stiger ska samma redaktion kunna hantera fler källor och kortare tidsfönster utan att ge upp faktakontroll och ansvar.

Nato beskriver på motsvarande sätt hur människor, processer och teknik behöver kombineras för att övervaka, analysera och bedöma informationshot. Organisationen använder själv AI-stöd för analys av informationsmiljön, samtidigt som den betonar behovet av att förstå hur antagonistiska aktörer använder samma teknik.⁴

AI får aldrig bli ansvarig utgivare

Det finns en farlig genväg i diskussionen om AI: föreställningen att tekniken ska ersätta redaktionens bedömning. Det är fel mål.

AI kan läsa mer, jämföra snabbare, hitta samband, transkribera, översätta, föreslå frågor och förbereda text. Men den kan inte bära det publicistiska ansvaret. Den kan inte ensam avgöra när en uppgift är tillräckligt verifierad, hur ett allmänintresse ska vägas mot en enskild människas skada eller vilka konsekvenser en publicering får i ett spänt säkerhetsläge.

Principen måste vara enkel: AI gör grovjobbet. Människan fattar beslut.

Det innebär mänsklig kontroll före publicering och före extern kontakt. Det innebär att källor och ursprungligt underlag ska följa med genom processen. Det innebär också att redaktionen måste kunna skilja mellan vad källan uppger, vad AI:n föreslår och vad en människa har redigerat eller lagt till.

En grundförmåga är mer än en licens

Att köpa tillgång till en chattjänst är inte samma sak som att bygga redaktionell AI-förmåga. En grundförmåga består av teknik, människor, processer och ansvar som fungerar tillsammans – även när tempot stiger.

Fem beslut varje medieägare bör ta nu

1. Gör AI-förmågan till en ägar- och ledningsfråga. Den är för viktig för att enbart drivas av enskilda entusiaster eller tillfälliga projekt.
2. Kartlägg redaktionens informationsflöde. Identifiera var viktiga signaler missas, var manuellt arbete tar tid och var källspårbarheten riskerar att gå förlorad.
3. Börja med ett avgränsat verkligt flöde. Testa ett bevakningsområde, överenskomna källor och en kanal. Utvärdera relevans, spårbarhet och redaktionell användbarhet – inte bara mängden producerad text.
4. Fastställ röda linjer. Bestäm vad AI aldrig får göra själv, när en människa måste godkänna och hur fel, osäkerhet och manipulerat material ska hanteras.
5. Bygg för uthållighet och kris. Förmågan ska fungera när en nyckelperson är borta, när källflödet mångdubblas och när redaktionen själv blir mål för påverkan.

Myndigheten för psykologiskt försvar erbjuder stöd till medier som behöver identifiera, analysera och möta otillbörlig informationspåverkan. Myndighetens utgångspunkt är att medvetna medieorganisationer kan minska riskerna, granska hotaktörer och stärka samhällets motståndskraft genom journalistisk metod.⁵ Det arbetet behöver nu kompletteras med en teknisk kapacitet som motsvarar informationsmiljöns hastighet och omfattning.

Vi har inte råd att vänta

Det är möjligt att invända att AI fortfarande gör fel, att modeller förändras och att tekniken skapar nya risker. Allt detta är sant. Men slutsatsen kan inte vara att redaktionen avstår från förmågan. Slutsatsen måste vara att den bygger förmågan under redaktionell kontroll.

Den avgörande frågan är inte om AI kommer att påverka journalistiken. Det gör den redan. Frågan är om svenska mediehus ska möta utvecklingen med egna regler, egna källor, egen kompetens och ett tydligt ansvar – eller låta andra aktörer sätta tempot och villkoren.

För mig är svaret enkelt. Varje redaktion behöver AI som grundförmåga. Inte för att automatisera omdömet, utan för att skydda utrymmet för mänskligt omdöme när informationsmiljön blir snabbare, större och mer fientlig.